Game of Life

Utvecklat av matematikern John Conway 1970, det är ett nollspel som fungerar baserat på enkla regler och som ofta används för att visa hur komplexa mönster och beteenden kan uppstå från enkla system. Här är en sammanfattning av hur det fungerar

Grid Setup: Spelet spelas på ett tvådimensionellt rutnät av celler. Varje cell kan vara i ett av två tillstånd: levande eller död.

Initialt tillstånd: Spelare börjar med att ställa in en initial konfiguration av levande och döda celler på rutnätet.

Evolutionsregler: Spelet utvecklas i diskreta tidssteg (generationer) enligt en uppsättning regler:

Födelse: En död cell blir levande om exakt tre av dess åtta grannar är vid liv.
Överlevnad: En levande cell förblir vid liv om den har två eller tre levande grannar; annars dör den (antingen på grund av underbefolkning eller överbefolkning).
Död: En levande cell dör om den har färre än två eller fler än tre levande grannar.
Simulering: Vid varje tidssteg beräknar spelet nästa tillstånd av rutnätet baserat på det aktuella tillståndet och reglerna. Detta görs samtidigt för alla celler.

Att observera mönster: Med tiden uppstår mönster som antingen kan stabiliseras, svänga eller växa på obestämd tid. Några vanliga mönster inkluderar stilleben (stabila konfigurationer), oscillatorer (mönster som upprepas efter ett bestämt antal generationer) och rymdskepp (mönster som rör sig över rutnätet).

Utforskning: Användare kan experimentera med olika initiala konfigurationer för att observera hur olika mönster utvecklas. Spelet används ofta i matematisk och datavetenskaplig forskning för att studera komplexitet, uppkomst och beteendet hos cellulära automater.

Conways Game of Life är känt för sin enkelhet och den överraskande komplexiteten hos mönster som kan uppstå från dess regler, vilket gör det till ett populärt verktyg i både utbildningsmiljöer och beräkningsforskning.